Jag har under det senaste året använt mig av diverse AI-tjänster i rent underhållningssyfte. Att ha en egen musikproducent som kan göra en låt i vilken genre som helst av vilken text som helst. Inland blev det bra. Eftersom jag inte ägnar mig åt musikproduktion för min utkomst, känner jag ingen personlig oro för att det en vacker dag ”blir för bra”. Nu har jag hittat Google NotebookLM.
En tjänst som analyserar valfri text och lämnar en skriftlig sammanfattning, samt förslag på frågor man ställa om man man vill fördjupa sig och analysera textmassan ytterligare. NotebookLM kan också generera ett samtal mellan två AI-röster som analyserar texten, som om de satt i ett radioprogram eller podcast.
De analyserar alltså en text, lägger till korrekt bakgrundsfakta och gör ”personliga” reflektioner över innehållet i texten. Som webbradio- och podcastproducent inser jag ju att det här på sikt kan slå undan benen för en sån som mig (och därmed för en hel branch). Om jag inte kan göra det ”bättre” än AI.
Bättre, i det här fallet, måste vara att tillföra ett mervärde för lyssnaren. Något som skiljer människan från maskinen. Samma gäller ju för musikskaparen. Även om själva tonerna; musiken framställs syntetiskt, elektroniskt, så handlar det ju om hur de presenteras. Precis som för podden och radioprogrammet. Den mänskliga touchen. Imperfektionen om du frågar mig.
Ett slumpmässigt uppdykande tankesprång. En liten tvekan här, en oväntad reflektion där. En avvikning från ämnet, utan att köra i diket. Även om det får vara nära ibland.
Hur når man då dit?
Våga lita på din inre röst, försök göra sånt som du vill höra själv. AI kommer alltid att vara bättre på att göra det ”alla” vill höra.
Att låta en robot analysera en textmassa går snabbt. Den superkraften är svår att konkurrera med. Om du som barn nångång har cyklat omkull och fått ett skrubbsår på knät, har du redan där en superkraft som spöar all världens samlade AI-algoritmer. Känsla och minne. En robot har aldrig varit tio år i sinnet.
Den tio-åringen som gjorde dig till dig. Det är snart 60 år sedan jag var tio. Det är så lång tid som den tio-åringen har haft på sig att samla kunskaper och erfarenheter för att bli till det den är idag.
Tid är alltså det som varje verk har som gemensam minsta nämnare. Om vi låter det faktum att bra saker tar tid att skapa, genomsyra den kreativa processen har vi, anser jag ett verktyg för att på riktigt skilja agnarna från vetet, eller skilja AI från vettet,enligt mig. Därmed har jag än mer hamrat ner mig och mina idéer i den bottenlösa dy, som den av räknenissarna befolkade härskarklassen benämns som icke lönsam.
Note to self: Strunta i att din röst och ditt talade uttryck är förändrat sedan den där proppen i hjärnan stängde igen delar av höger frontallob. -Ingen hör ju nån skillnad knappt, och dra igång din webbradiostation igen. Nu med en touch av imperfektion och erfarenhet av att ha gått i princip helskinnad genom en stroke.
Här kommer förresten ett 10 minuter långt AI-genererat avsnitt som analyserar ovanstående text.
